torsdag 17 mars 2011

solnedgång över råggan




Jag blir bländad och svär hela jävla vägen hem. Tyst, alltså, inuti. Typ: "Jävlar, solen, jag har saknat dig och satan va livet är fint" och "Fan, Rågsved, fan va vacker du är". Sen svär jag tyst, fast lite utanpå den här gången, över att iPodbatteriet har dött – alla såna här för jävla fina stunder ska ha en låt. En riktigt bra låt, en som man kan lita. Cemetery gates. Smiths funkar alltid.